En outhärdlig sorg!

Jag har så svårt att se så här småååå barn, tänker genast på min lilla Elsajärtat, o hur liten hon va! Så svårt fortfarande efter snart 2 år! Kommer ju aldrig nånsin komma över den här sorgen, fast sorgen förvandlas till saknad, saknad efter ett barn som aldrig fanns fysiskt hos oss, men som fanns här hos mig i 19 veckor. Jag hade ju börjat känna henns sparkar och rörelser, hon gjorde sig ju påminnd varje dag som gick o min kärlek för henne växte för varje dag som gick! O sedan bara på två sekunder så förvandlades livet till ett stort svart hål!!! Trodde jag aldrig skulle ta mig ur det svarta stora hålet. O på några dagar så va hon borta, borta ur min mage, borta för alltid!! Saknar mitt barn jag aldrig fick lära känna! Hon va så liten, min lilla ElsaHjärtat, så liten!! Jag kunde inte göra nånting för att rädda henne. Jag hade gjort det om jag kunde... Hade jag kunnat hade jag bytt plats med henne! Jag försöker minnas hennes uteende, men det är svårt! Jag har svårt att titta på hennes kort för jag kastas tillbaka till den tiden, men jag tittar ibland, för ibland måste jag se, för att minnas, för att se hur hon såg ut!

Vem hade hon vart lik undrar jag! Min fina lilla ängel!

Denna lilla kille hade tur, han lurade ödet o överlevde! Titta så söt han är!!

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/bebis/article3187557.ab

Titta på hans lilla hand... Elsas hand var 3 gånger mindre, som min nagel på lillfingret! O hennes fötter va så små, så små!!

Jag är glad över att jag fick Elsa, för hon har gett mig ett perspektiv på livet som jag inte hade innan! Tar inte saker o ting för givna längre! O tänker efter ofta "Vad är viktigt för mig" Jag prioriterar saker efter vad som jag tycker är viktigt här i livet! Spelar roll om det är lite skit i hörnen en dag extra, när jag känner att jaf hellre vill sitta i soffan med Henka o titta på Film ihop! Ja ni förstår säkert vad jag menar!

Puss o kram!!

Elsas MinnesHylla