Man kan ju ta sig en lur medans man väntar på bussen!
När vi väl va framme möttes vi av vänliga famnar, en del har träffats förut, för andra va det första gången. Alla munnar gick i ett. När man träffas så här har ju alla mycket att säga!
Levi med sin mamma på tåget hem!
Träffen va väldigt givande känner jag, jag har nått till den punkt nu att jag kan stänga kapitlet o eventuellt ta ett steg framåt i rätt riktning o känna att jag har valt rätt, jag gjorde rätt den dagen då jag skulle ta mitt svåraste beslut, på nåt sätt nu 2 år senare kan jag gå vidare, utan att känna skuld! Det är svårt, jag hade hellre velat haft min Elsa här hos mig, i min famn där jag kan lukta på hennes hår, krama om henne o säga att jag älskar henne, det rä svårt att gå vidare o släppa taget, men jag känner ändå att det är på rätt väg! Jag kommer ALDRIG att glömma henne, men jag kommer att gå vidare, nån gång, jag känner att jag är på väg! Att får träffa barnen i helgen gav mig ett annat perspektiv på den bild jag har haft. Dessa barn har det så himla bra hos sina föräldrar, de är helt underbara dessa barn, unika, de har super föräldrar o barnen hamnade hos rätta famljer som kan sköta de på det absoluta bästa sättet som man kan tänka sig o ge de så mycket kärlek de bara kan få! Jag hoppas att jag få träffa er alla snart igen!
Love Svala
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar